El Escorial

Filip II av Spanien, han med den oövervinnerliga armadan, lät bygga ett stort slott norr om Madrid. 

Vi ägnade hela vår andra resdag åt detta slott, som har samma namn som kommunen det ligger i. Slottet heter El Escorial och är byggt för att hedra St Lars, som mött ett omilt öde.

Detta jättekomplex till slott byggdes på bara 21 år. Där fanns 8 kloster, en stor kyrka - mindre variant av Peterskyrkan. 

St Lars

I slottet finns Filip IIs enkla våning... 

..och Bourbonernas mer spektakulära.

Goya har gjort förlagan till gobelängerna

De vackert dekorerade korridorerna har en sammanlagd längd av 8 mil.

Är detta verkligen Jesus?

Överst i slottet finns ett magnifikt bibliotek där böckerna har pärmarna inåtvända för att skydda de fina banden mot fukt.

I slottets källare finns en krypta med både svarta och vita kistor. De vita är för kungar och för kvinnor om fött barn som blivit kungar.

Barnkistor

Filip var en stor konstsamlare och hela slottet är fyllt av konstverk som vi gick runt och tittade på.

El Greco

Titzian

Hieronymus Bosch (Filips favoritkonstnär)

Det hade varit trevligt att ta en titt på trädgården men jag tror inte den var öppen för allmänheten. Tog en bild genom fönstret.

Prado

Prado, Madrids berömda konstmuseum, byggdes 1785 och innehåller mer än 2 200 tavlor, många mästerverk.

Vi promenerade genom Retirioparken och kom fram till denna pampiga byggnad.

Velazquez

Inne i museet mötte Kristina oss.

Sen fortsatte vi från rum till rum. Det var inte utan att jag rörde ihop både mästarna och mästerverken, speciellt som vi inte fick fota och jag därför saknade något att "hänga upp" tavlorna på. Istället har jag laddat ned bilder på några kända verk, som jag minns att vi tittade på.

"Las Meninias' av Velázquez

Hieronymus Bosch; "Lustans trädgård"

Goya; "Den 3 maj 1808"

Sen upptäckte jag att på vårt hotell fanns det också en "Las Meninas" - dock inte i klass med Prados.

När vår utmätta tid på Prado var slut gick vi i samlad trupp till Puerta del Sol (där Madrids stadsportar en gång funnits) och Plaza Mayor. På vägen hem berättade vår lärare om en massaker som ägt rum 1977 och till vars minne man rest denna staty.

'Kramar" eller
Monument över Atochas advokater

På kvällen åt vi en massa god mat.

Klassresa

På måndag morgon ändrade vår Madridresa karaktär - semestern var slut! Nu skulle vi börja "jobba"! 

Vi skulle klara av ett gediget program. På en och samma vecka skulle vi besöka Pradomuseet, El Escorial, Reina Sofia, arkeologiska museet och mussé Thyssen. Vi skulle resa till Spaniens forna huvudstad Toledo, vi skulle besöka trädgårdar och se på stan men också äta tre gemensamma middagar med si så där en fem-sex rätter. På hemresedan fick vi göra vad vi ville - då gick vi på museum!

Trots all ovärderlig konst och alla vackra byggnader vi sett är det två helt andra saker jag minns bäst - språk och pengar. Vi har haft svårt att göra oss förstådda på engelska och vi har haft otroliga problem att betala vårt kaffe och våra luncher.

En skolresa har två syften. Man ska förkovra sig och man ska lära känna sina skolkamrater. Vi hade så många trevliga luncher, kaffeauser och före/eftermaten drinkar tillsammans. 

Men när förlustelserna skulle betalas blev det problem för i Spanien vill man inte separera en nota. Vi lärde oss dock bemästra även detta. En person utsågs till kassör och betalade rubbet medan de övriga betalade kassören. Tycker det fungerade förvånansvärt bra.

Segovia

Har man bara bokade bussbiljetter går det på en dryg timma att resa från Madrid till staden Segovia.

Segovia ligger på högplatån Meseta Central, ca 1000 möh, och finns med på Unescos världsarvslista. Det är en gammal vacker stad som det var riktigt trevlig att besöka.

Den 14 april var Segovia målet i en halvmara och vi kom rätt in i upploppet. Det blev ett livfullt och roligt första möte med stan. Alldeles vid målgången finns den första av stans sevärdheter - akvedukt. 

Ett ursnyggt byggnadsverk som det var svårt att se sig mätt på.

Sen träffade jag på en gammal bekant från Romkursen - varghonan som födde upp Romulus och Remus. En present från Rom till Segovia när akvedukten fyllde 2000 år.

Husen i stan låg tätt. De var ockrafärgade och klättrade nästan på varandra som hus ofta gör i riktigt gamla städer. Vi strövade genom stan tills vi kom till Plaza Mayor. Där slog vi oss ner och delade på en Caesarsallad.

Sen promenerade vi vidare och  passade på att besöka den otroliga katedralen. Det är märkligt att en stad på ca 50 000 invånare kan ha en kyrka av denna storlek.

Inte nog med att stan har en akvedukt och en katedral den har också en borg som inte går av för hackor. Vi fick dock nöja oss med att titta på Alcazar från utsidan - ville  inte missa vår inbokade returresa.

Jag är så nöjd att vi besökte Segovia men det hängde på ett hårstrå. Det var nära att hade skippat den när vi inte kom med bussen som planerat.

Storkarna har slagit sig ned vid borggården